Det var en grinig Bruno Fernandes efter 4-1-förlusten mot Como. Cesc Fabregas hade lurat Michael Carrick och skickat Como-spelarna in i en match som lämnade United-spelarna bakom stora delar av matchen. För Man United-supportrarna var detta en match som sammanfattar större delen av säsongen. Eller ännu värre: Det sammanfattar år av idrottsligt lidande.
Noll förtroende för spelarna, en Michael Carrick som nu verkar mer rädd för att förlora än förra säsongen: Den här matchen vinner vi, grabbar, allt annat är oväsentligt. När man lägger till att motståndarna inte heller är rädda för möten med en av världens största klubbar – och kaptenen direkt kritiserar Carricks kompetens som tränare mot Como – då är vi vid en punkt där förändring närmar sig. Snabbt.
LÄS: Manchester City jagar Erling Haalands efterträdare – redo med 50 miljoner euro
Antonio Conte har varit starkt kopplad till United den senaste månaden, den italienske räven själv har indirekt sagt att han vill ha ett jobb som det i Manchester United. För oss är Conte dock bara ett plåster på ett öppet sår. Italienaren är en mästare på att skapa snabba förändringar, men också en mästare på att lämna klubben efter 1 till 2 säsonger.
Sedan är vi tillbaka till Ole Gunnar Solskjær. Uniteds tränare som tidigare sågs som för mjuk och lätt av en tränare jämfört med de stora namnen. Samma man hyllades av engelska United i fokus tidigare i år: ”Norrmannen är utan tvekan klubbens mest framgångsrika tränare efter Sir Alex Ferguson.” Tränaren som visat att han är den bästa mannen för jobbet.
”Ja, han (Solskjaer) vann ingen titel, men Erik ten Hag gjorde det, och ingen tror att han lyckades när han ledde United till åttonde plats i ligan. United (med Solskjaer) spelade briljant fotboll och mötte två av de bästa lagen någonsin – Pep Guardiolas Man City och Jürgen Klopps Liverpool, förklarade engelska media.
Tillbaka 2024, med Erik ten Hag fortfarande på vakt, utsåg English Goal Solskjaer till den bästa Manchester United-tränaren sedan Ferguson. Detta var innan Ruben Amorims historiskt svaga Premier League-runda. Nu när Michael Carrick också är i Amorims rytm med ”svagaste starten på säsongen på 40 år!”, vore det svårt att inte erkänna den bedrift Solskjaer gjorde med Manchester United mellan sista månaden av 2018 och fram till november 2021.
Harry Maguire uttalade 2025: ”Ole gjorde ett otroligt jobb, medan 2021 års lag var svagare, men spelarna tränades på ett otroligt sätt av Solskjaer och hans tränarstab.”
Nu till omständigheterna kring Manchester Citys omfattande brott mot Financial Fair Play-reglerna (som överklagas). Det spekuleras redan mycket om retroaktiva poängstraff, vilket kan leda till att City officiellt fråntas de titlar som klubben vann under den aktuella perioden.
Om detta händer kommer Manchester United plötsligt att ha tre Premier League-titlar (12/11, 2017/18, 2020/21). Den sista är då Ole Gunnar Solskjaer. Säsongen 2019/2020 ledde Solskjaer United till en tredje plats i Premier League med City i topp. Säsongen 2020/21 ledde Solskjaer United till en andraplats bakom City.
Läs på Radiosporten: Antonio Nusa kallas upp för titelstriden i Premier League!
Om Solskjaer hade gått in i säsongen 2021/22 som regerande Premier League-mästare, skulle ingen käke ha ansett ”vår man” vara för lätt och tvingat till en avstängning den 21 november. United låg då på sjunde plats i Premier League-tabellen, tolv poäng bakom Chelsea i toppen. Som regerande ligamästare skulle Solskjaer ha haft sinnesro framöver.
Någon som inte minns Solskjærs coachning två gånger mot PSG i Champions League, där United kämpade sig till segrar?
Glöm Conte, Manchester United behöver nu Ole Gunnar Solskjær.
